är borta från åkern. Det som jag har längtat efter, det enda som ligger kvar nu är halmen. Vilket betyder att man kan köra fullt ös mellan halmsträngarna.

Såklart också det jag ska göra med min vackraste idag.
Mamma ska få fotografera oss och jag vill bara ha bilder som det skriker lycka om.

Bilder som ska skickas efter och få utskriva till foton.

skolan funkar bra. Klassen är bra. Skollivet är bra. Men det är det enda som är bra..

Men livet utanför är en enda stor röra. Beslutet är fattat, det som är kvar nu är det där samtalet som ingen djurägare vill göra. Samtalet där man lägger sin älskade liv i händerna på någon annan, samtalet som säger att det är dags, dags för min älskade att passera till de evigt gröna ängarna. samtalet som är så nära men så långt bort. samtalet som säger, Ta min älskade, riv mitt hjärta i bitar.

det gör ont, tårar rinner var dag. All vaken tid går tankarna på hur det kommer bli sen? hur kommer det kännas, när kommer det lägga sig? När förstår man vad som faktiskt har hänt?

Jag älskar henne, hon är mitt allt, hon är den som äger mitt hjärta. Hon är mitt hjärta. Hon är den som tröstat. Det gör ont att gå till stallet, det gör ont att se henne i hagen. Det kommer aldrig mer bli detsamma igen.

 





My love, My life.

Weliza hade tappat en sko när hon kom in från hagen. Beslutade att istället för skogstur testade vi en sväng i hagen för att komma undan grus. Hon ömmade lite men gick okej att rida för den delen.

Däremot sa min magkänsla efter att känt på alla gångarter att jag borde hoppa av och longera innan jag begär mer!
Hon var explosionsfärdig och ovanligt stirrig, gnäggade efter de andra och gick inte alls att få till normal nivå.

Longerlina åkte fram, sadel åkte av. Och tur var väl det!
Hon galopperade på som en tok runt mig och jag fick hålla hårt i linan. Bestämde mig för att endast flytta på mig så får hon komma till sans själv att man inte måste vara hysterisk!

Efter en stund gick det, hon saktade av till trav och därefter skritt när jag bad om det. Bytte varv och gjorde samma visa, här slängde hon med hela huvudet och gjorde några krumelurer i galoppen!

I skritten var hon inte alls sig själv, alldeles för följsam och sökte alldeles för mycket trygghet jämfört med vad hon gör annars.

Hon gillar att gå en bit ifrån och gärna hålla sig på avstånd, men inte idag. Hon gick på mig och jag fick hålla ordning på både mina och hennes fötter för att inte bli trampad!

Var nervös och ja, som sagt. Inte sig själv!

Väl inne i stallet kom det som jag tror är en del av orsaken, åska!

Kommer framöver mestadels att longera henne för att hon ska få inse själv att man inte måste toka till det varje gång det händer något, för att avsluta med att rida en kort stund!

Weliza fick några dagar extra vila, trots att jag är hemkommen och planen är att sätta igång igen.
Men jag jobbar 9-20.00 både lördag och söndag, så särskilt mycket energi finns det inte över till annat!

Men snart så ska vi komma igång igen, såfort helgen är över och jag återgår till mina eftermiddags/kvällspass kör vi på igen!

Hemkommen från 5 dagar i Falsterbo.

Weliza har vilat helt dessa dagar och idag var det dags för en lättare tur.
Red henne på banan med dressyrsadel på. Körde bara i skritt och trav idag, hon kändes trött i kroppen och var lite off, lite snubblig också.

Valde därför att inte göra någon större grej av det hela.
Jobbade mycket i skritt med öppna/sluta och framdels/bakdelsvändningar samt sidvärts.
Hon har lite bråttom i bakdelsvändningarna men det släpper nog.

Nu blir det grillat och fira mig och kusin!

God morgon!
Idag rullar bilen mot Falsterbo med Frida och Agnes.

Och jag är inte det minsta pepp på det.. Skulle helst av allt stanna hemma och sova igen de timmar jag förlorat de senaste dagarna.
Samt att jag gärna hade varit hemma och träffat min vän jag nära på förlorade igår..

Men, åker jag inte ångrar jag mig.
Sova kan man göra när man bli gammal va?
FHS är ju trots allt bara en gång om året.

Och min fina vän är kvar när jag kommer hem! som tur är.

Nej, Mot Falsterbo!

Idag har Nora varit iväg på ultraljud, dessvärre visade det tråkiga nyheter. Ingen fölis i magen där inte!

Nu återstår att se om vi ska köra tillbaka henne eller om vi ska vänta till våren istället.

Åh, jag som hoppades det hade tagit sig nu..

Hemkommen från träningslägret nyss.
Ett läger som innehållt en otroligt pratglad häst, till en superduktig häst till en häst man helt ärligt ville skjuta när man såg sadeln 1 meter nedanför sig innan man landade i backen.
Till en häst som spräckt sönder min händer, trampat ihjäl min fot...

Men en häst som avslutade lägrets absolut sista pass med att skina som solen själv!

Ska kolla igenom min packning, sätta kameran på laddning.

Idag beger vi oss till Jenny på träningsläger i 4 dagar.

Återkommer med bilder när jag är hemma igen!

Igår fick Weliza ett lite annorlunda pass då jag var trött på att hon har haft ett otroligt dåligt beteende de senaste dagarna när jag ridit.
I skogen har hon dummat sig med att inte gå framåt eller kasta sig hejvilt åt alla håll eller stressa gärna och försöka dra iväg.

På banan har hon dummat sig med att titta på allt, stannat och vägrat gå framåt.

Så igår valde jag direkt efter uppvärmningen att enbart rulla på i galopp, varv efter varv!
Hon verkade efter ett tag faktiskt inte tycka det var så jäkla roligt att bara galoppera utan direkta krav!

Ellen kom ut för att rida Lucas. Hon har inte ridit på flera år och var sugen på en tur.
När vi borstat klart hästarna kom mamma hem, då bestämde vi att hon skulle hänga med på en tur.

Så alla tre blev ridna samtidigt. Toppen tyckte jag!
Kom väl en sisådär 300 meter från gården innan Weliza bestämde sig för att protestera, vilket var längesedan!

Det gick inte alls, mamma hoppade av Nora och jag hoppade upp istället. Så mamma tog med sig Weliza hem och ställde henne i boxen. Jag orkade bara inte bråka!

Så jag och ellen tog en tur med tjocka nordisarna istället.
Väl hemma stod Weliza och gnäggade efter kompisarna!

Sadlade och tränsade henne på nytt, började skritta i hagen men upptäckte att där inne kan vi inte va då det var alldeles för halt.

Så gav oss ut i skogen igen. 300 meter från gården fick jag hoppa av och börja leda henne!
Tillslut blev hon trött på att jag gick jämte och hon började stoppa mig för att jag skulle hoppa upp. Gick en bit till innan vi gjorde ett nytt försök.

Nu gick det bättre, travade en kort bit och det gick okej.
Saktade av till skritt i nedförsbacke, men då ballade hon ur. igen.
Så valde att helt enkelt skritta hela låna biten som var kvar hem.

Det var hon inte nöjd med, men sköter man sig inte får man inte springa heller!

Igår hämtades äntligen Nora hem. Efter att varit iväg sedan den 29 Maj var det skönt att få hem henne igen.
Hela dagen försvann på det, åkte runt halv 11 tiden och var hemma igen 16.00

Igen ridning hann jag med då jag skulle lämna transport, köra hem kusin, byta om och träffa Marie!

Idag ska alla hästarna få komma ut och röra på sig.
Ellen var sugen på att rida så hon kommer i eftermiddag någon gång och rider en av dem, vem vet jag inte än.
Weliza ska hoppa lite, eventuellt att vi rider en kort sväng i skogen också.


Först smälta maten!

Red Weliza på banan idag.
Jobbade henne enbart i skritt och trav idag då hon var stel i vänstersidan och regnet gjorde henne inte gladare över tillvaron.

Hon gick emot och försökte trycka ut rumpan på volten hela tiden för att skydda sig mot regnet. Jag har helt enkelt upptäckt att hon gillar inte att rida i regn denna damen.

Mot slutet började hon lossa riktigt bra och jag valde då att gå ner till skritt och jobba med lite öppna och sluta på långsidorna med henne.
Där kom hon loss ännu bättre och kändes behaglig att rida igen.

Valde då att avsluta och skritta av henne då regnet fortsatte ösa och hon blev allt mer tjurig ju mer tiden gick..

Igår fick hon vila då jag jobbade 9.00-20.00!

Imorgon blir de en tur på banan igen, samt att jag ska hämta hem älskade Nora under dagen någongång!!