Weliza hade tappat en sko när hon kom in från hagen. Beslutade att istället för skogstur testade vi en sväng i hagen för att komma undan grus. Hon ömmade lite men gick okej att rida för den delen.

Däremot sa min magkänsla efter att känt på alla gångarter att jag borde hoppa av och longera innan jag begär mer!
Hon var explosionsfärdig och ovanligt stirrig, gnäggade efter de andra och gick inte alls att få till normal nivå.

Longerlina åkte fram, sadel åkte av. Och tur var väl det!
Hon galopperade på som en tok runt mig och jag fick hålla hårt i linan. Bestämde mig för att endast flytta på mig så får hon komma till sans själv att man inte måste vara hysterisk!

Efter en stund gick det, hon saktade av till trav och därefter skritt när jag bad om det. Bytte varv och gjorde samma visa, här slängde hon med hela huvudet och gjorde några krumelurer i galoppen!

I skritten var hon inte alls sig själv, alldeles för följsam och sökte alldeles för mycket trygghet jämfört med vad hon gör annars.

Hon gillar att gå en bit ifrån och gärna hålla sig på avstånd, men inte idag. Hon gick på mig och jag fick hålla ordning på både mina och hennes fötter för att inte bli trampad!

Var nervös och ja, som sagt. Inte sig själv!

Väl inne i stallet kom det som jag tror är en del av orsaken, åska!

Kommer framöver mestadels att longera henne för att hon ska få inse själv att man inte måste toka till det varje gång det händer något, för att avsluta med att rida en kort stund!